Jag har gjort det onämnbara. Jag har avslutat mitt Twitterkonto. Jag har sagt upp mitt Facebook-konto. Det här är två konton som kräver en viss insats från mig; jag behöver med jämna mellanrum gå ut på nätet och se vänners och bekantas aktivitet eller respons på min aktivitet. Dessutom ska jag se annonser som är ”utvalda” för mig.
Phu.
Eftersom jag gillar teknik, men avskyr reklam, så är valet lätt. (Jag såg också filmen The Net med Sandra Bullock och nu The Circle som tog sociala medier till en helt ny nivå… hu.) Jag tog ett asocialt beslut; jag skar ner på mina sociala medier.
Du som läste mina inlägg på Facebook har sett att jag har KonMari:at sen sommaren. Det betyder att jag rensar ut saker jag inte har glädje av. Det är lätt när det gäller skor, kläder och gamla lakan. Det är till och med lätt när det rör böcker.
Det är svårare när det rör människor, eller ger intryck av att det rör människor. Någon i min vänktrets sa: det är som att slänga ut sin adressbok. Men vet du. Jag har en adressbok och där finns mina vänner. Både i analog och digital form.
Vi har blivit så upptagna med marknadsföring av oss själva; syns du inte så finns du inte. Nå jag finns – det är till och med lätt att hitta mig. Jag har en blogg. Det och mitt Facebook-konto behåller jag. Rensar bort sidan men behåller gruppen som vi kan träffas i.
Jag mejlar och skickar flyttkort när jag flyttar. Jag behåller min mejl. Du når mig där, om du vill.
Jag finns också i levande livet; eller IRL. Träffa mig här.
(Den här texten har blivit uppdaterad 230217)
wanngard.art 