Att måla trots allt

Det här sommarlovet började jag med att avsluta en kurs som jag påbörjat under våren. Kursen heter Konstnärslyftet – konsten att leva på sin konst och hålls av Ania Witwitska.

Eftersom jag så ofta går igenom just entreprenörskap i de utbildningar jag själv är lärare i tänkte jag att det kunde vara värt att göra samma slags kurs själv. Det har tagit tolv veckor och jag har fått många nya aha-upplevelser av vilken min bloggs nyvakenhet är en.

Bild på akvarelmålning på fjäll.
”Fjällvinden” – Akvarellmålning

Gå tillbaka till början

En av de saker jag har fått göra är att gå på djupet kring mina föreställningar kring att vara konstnär. Det har inneburit att jag kontaktat mina bröder och frågat om hur min mamma reagerade när jag valde att sluta ett ”säkert” jobb och påbörja en konstutbildning.

”Hon var bekymrad” säger min äldste bror och fortsätter: ”hur skulle du klara dig?”

Samtalen med min mor handlade om att jag som konstnär inte skulle kunna leva på min konst. Så när hon sått sin oro hos mig tackade jag nej till alla utbildningar jag kommit in på utom Bildlärarinjen på Konstfack – för att jag skulle ha ett ”riktigt yrke”.

Allt blir bra

Nu – såhär med erfarenheten av massor av år som lärare – är jag glad att jag valde Konstfack. Det var en fantastiskt fin utbildning på den tiden jag gick och vi hade inspirerande lärare och jag lärde mig massor. Jag insåg snabbt att jag skulle trivas bra i folkbildning och med mindre grupper och har till slut fått ett arbete där jag inte behöver sätta betyg och där det ingår i jobbet att lära sig av både kollegor och elever.

Jag har målat i alla år på mina lov och ledigheter och gått en och annan konstutbildning på både distans och verkliga livet. Utbildningar som gör mig till en bättre lärare och bättre konstnär.

Om du någonsin befinner dig i valet och kvalet och funderar vilket som är rätt så vill jag berätta att det handlar mer om att det val du gör kan bli rätt, än att göra rätt val från början.

Jag målar trots att inte hade stöd hemifrån. Jag målar trots att jag inte alltid anses vara ”konstnär”. Jag målar för att jag måste ha det uttrycket i mitt liv och för att jag vill påminna dig om se ljuset där du är och skapa den verklighet du vill ha. Det är tillräckligt för mig.

Eller som en elev till mig sa i år: ”Jag måste våga Våga!”

Det handlar alltså inte alltid om att följa sitt hjärta – det kan handla om att hitta hjärtat där du är och skapa något fantastiskt. Våga göra det istället!

Experimentell modell

För ett knappt år sedan var jag på en härlig kurs med Stina WollterGerlesborgsskolan i Bouslän. Den fick mig att bli entusiastisk över kroki igen. Kroki kan lätt kännas som ett nödvändigt ont – särskilt om man är konststuderande, och ibland även om man är konstlärare.

foto av modellskiss
Modellbild med tusch, akvarell och krita.

Nu har vi glädjen att ha kontakt med många fina modeller på den skola jag arbetar på så den här sommaren har jag experimenterat med att ha modell i ateljén på akvarellkursen. Det skulle inte resultera i modellmåleri i akvarell, vilket kan vara härligt i sig, utan ett experimenterande med material med modellen i fokus.

När jag visar material och teknik så får jag helt enkelt göra egna bilder och den här är en sådan. Malin låg i en härlig ställning – kraftigt förkortad – och på den enkla tuschbilden använde jag sedan roller doppad i akvarell och till det kritor för att visa skillnaden mellan oljepastell- och akvarellkritor.

Många av mina bilder behåller jag inte. Den här fick Malin – modellen. Hon har inte cerisefärgat hår. 😉

Vad jag brinner för

Min låga tänds av färger och ljus, av experiment och nyfikenhet. Jag gnistrar när jag får leka och lära och ljuset blir bubblor när jag får dela min entusiasm med någon annan. Starkt brinner övertygelsen om att livet är min skola och jag dessutom är mitt livs skapare. Att jag kan skapa med hjälp av ljus på en datorskärm är en del av mitt magiska.

Om jag sedan kan få dig att hitta en glöd, en nyfikenhet, en längtan genom att dela med mig – då är lyckan fullständig.

Jag tänder mig låga för dig och du tänder en gnista hos mig. Det är hopp, det är liv. Vi dansar fram ljuset tillsammans.

(George McQuary är en av fotograferna som inspirerat mig till bilden ovan)