Det senaste året har inneburit en hel del avslut för mig. Det har varit bra avslut, missförstå mig rätt. Jag har själv avslutat mycket av mitt digitala liv. Jag har hälsat på gamla vänner och kunnat släppa ”tänk om”-tanken som gärna dyker upp när jag minst anar det och skapar fartgupp på min livsstig.
Ett svårt fartgupp har varit att jag under hösten varit så stressad så den hjärna jag hade efter min stora vidbrändhet för säkert 20 år sedan inte längre är sig lik. Enligt vissa så kan just hög stress ha effekter på hjärnan som liknar hjärnskador. Jag lyckades ändå gå en utbildning på högskolan – ända tills nu.
När jag i höstas sökte och kom in på en efterlängtad masterutbildning så kom fartguppet vid första stora inlämningen – förmågan att formulera mig var begränsad och förmågan att hålla olika texter i huvudet under tiden jag skrev var nästintill omöjlig. Det var med stor sorg jag fick hoppa av.
Nu skulle ju vän av ordning kunna tro att jag i det läget kontaktar vården och ordnar sjukskrivning. Nehej då. Men jag går ner i arbetstid och bestämmer mig för att måla mera, eftersom jag i mitt arbete har märkt hur bra det är just som ett verktyg för att läka utmattningsbesvär. Ett halvår ger jag mig själv, och jag njuter varje sekund med penseln.
Nu kommer nästa fartgupp.
Efter en tid med migrän och illamående får jag nu plocka ihop mina oljefärger och ta ner grunderna jag har gjort för att bli bättre på allaprima-måleri med olja. Jag blev färdig med ett litet stilleben i olja på kartong men de andra bilderna blev inte färdiga.
Mina elever kommer att bli glada – de får material som jag inte längre kan använda att öva med. Jag själv får gå vidare till andra material.
Det känns sorgligt – men var inte helt oväntat. Just i år har livet bestämt sig för att jag ska skala av det jag inte behöver och ta fasta på vad jag behöver. Nu är ju jag – efter att jag har fått vara lite ledsen – en kvinna som tänker: when life gives you lemons – make lemonade. Jag är till och med en sådan kvinna som gillar citroner – som du redan har sett i mitt stilleben med amaryllisen ovan. 🙂
Så nu har jag tagit fram nästa material som jag älskar men inte använt på länge; äggtempera. Jag har ju till och med ett par dagar kvar på lovet för att hinna upptäcka om det här är ett material jag fortfarande kan använda. Samtidigt letar jag efter en ny kollega som inte ännu är allergisk mot sitt arbete medan jag återvänder till mina digitala yttryck.
Än så länge kan jag känna glädje i att skriva lite på bloggen och måla lite digitalt… Citronsaft!
wanngard.art 