Att måla trots allt

Det här sommarlovet började jag med att avsluta en kurs som jag påbörjat under våren. Kursen heter Konstnärslyftet – konsten att leva på sin konst och hålls av Ania Witwitska.

Eftersom jag så ofta går igenom just entreprenörskap i de utbildningar jag själv är lärare i tänkte jag att det kunde vara värt att göra samma slags kurs själv. Det har tagit tolv veckor och jag har fått många nya aha-upplevelser av vilken min bloggs nyvakenhet är en.

Bild på akvarelmålning på fjäll.
”Fjällvinden” – Akvarellmålning

Gå tillbaka till början

En av de saker jag har fått göra är att gå på djupet kring mina föreställningar kring att vara konstnär. Det har inneburit att jag kontaktat mina bröder och frågat om hur min mamma reagerade när jag valde att sluta ett ”säkert” jobb och påbörja en konstutbildning.

”Hon var bekymrad” säger min äldste bror och fortsätter: ”hur skulle du klara dig?”

Samtalen med min mor handlade om att jag som konstnär inte skulle kunna leva på min konst. Så när hon sått sin oro hos mig tackade jag nej till alla utbildningar jag kommit in på utom Bildlärarinjen på Konstfack – för att jag skulle ha ett ”riktigt yrke”.

Allt blir bra

Nu – såhär med erfarenheten av massor av år som lärare – är jag glad att jag valde Konstfack. Det var en fantastiskt fin utbildning på den tiden jag gick och vi hade inspirerande lärare och jag lärde mig massor. Jag insåg snabbt att jag skulle trivas bra i folkbildning och med mindre grupper och har till slut fått ett arbete där jag inte behöver sätta betyg och där det ingår i jobbet att lära sig av både kollegor och elever.

Jag har målat i alla år på mina lov och ledigheter och gått en och annan konstutbildning på både distans och verkliga livet. Utbildningar som gör mig till en bättre lärare och bättre konstnär.

Om du någonsin befinner dig i valet och kvalet och funderar vilket som är rätt så vill jag berätta att det handlar mer om att det val du gör kan bli rätt, än att göra rätt val från början.

Jag målar trots att inte hade stöd hemifrån. Jag målar trots att jag inte alltid anses vara ”konstnär”. Jag målar för att jag måste ha det uttrycket i mitt liv och för att jag vill påminna dig om se ljuset där du är och skapa den verklighet du vill ha. Det är tillräckligt för mig.

Eller som en elev till mig sa i år: ”Jag måste våga Våga!”

Det handlar alltså inte alltid om att följa sitt hjärta – det kan handla om att hitta hjärtat där du är och skapa något fantastiskt. Våga göra det istället!

Jeanette Winterson’s 10 Tips on Writing – Brain Pickings

via Jeanette Winterson’s 10 Tips on Writing – Brain Pickings

Har du också ett kreativt yrke eller vill ha ett kreativt yrke? Jeanette Winterson har 10 regler som rör hennes arbete som författare, som jag tycker stämmer jättebra in på det här med att vara bildmakare också. Jag citerar:

Gå till ”jobbet”. Disciplin tillåter kreativ frihet. Ingen disciplin ger din ingen frihet.

Sluta aldrig när du har fastnat. Du löser kanske inte problemet, men vänd dig om och gör något annat. Undvik att sluta helt och hållet.

Älska det du gör.

Hon har sju andra punkter också – men du får läsa artikeln på Brainpickings för att få reda på dem. Eller besök hennes webbplats: http://www.jeanettewinterson.com

Älska det du gör!

Fartgupp eller möjligheter

Det senaste året har inneburit en hel del avslut för mig. Det har varit bra avslut, missförstå mig rätt. Jag har själv avslutat mycket av mitt digitala liv. Jag har hälsat på gamla vänner och kunnat släppa ”tänk om”-tanken som gärna dyker upp när jag minst anar det och skapar fartgupp på min livsstig.

Ett svårt fartgupp har varit att jag under hösten varit så stressad så den hjärna jag hade efter min stora vidbrändhet för säkert 20 år sedan inte längre är sig lik. Enligt vissa så kan just hög stress ha effekter på hjärnan som liknar hjärnskador. Jag lyckades ändå gå en utbildning på högskolan – ända tills nu.

När jag i höstas sökte och kom in på en efterlängtad masterutbildning så kom fartguppet vid första stora inlämningen – förmågan att formulera mig var begränsad och förmågan att hålla olika texter i huvudet under tiden jag skrev var nästintill omöjlig. Det var med stor sorg jag fick hoppa av.

Nu skulle ju vän av ordning kunna tro att jag i det läget kontaktar vården och ordnar sjukskrivning. Nehej då. Men jag går ner i arbetstid och bestämmer mig för att måla mera, eftersom jag i mitt arbete har märkt hur bra det är just som ett verktyg för att läka utmattningsbesvär. Ett halvår ger jag mig själv, och jag njuter varje sekund med penseln.

Nu kommer nästa fartgupp.

Efter en tid med migrän och illamående får jag nu plocka ihop mina oljefärger och ta ner grunderna jag har gjort för att bli bättre på allaprima-måleri med olja. Jag blev färdig med ett litet stilleben i olja på kartong men de andra bilderna blev inte färdiga.

oljemålningar på tork
oljemålningar på tork

Mina elever kommer att bli glada – de får material som jag inte längre kan använda att öva med. Jag själv får gå vidare till andra material.

oavslutad process
oavslutad målning

Det känns sorgligt – men var inte helt oväntat. Just i år har livet bestämt sig för att jag ska skala av det jag inte behöver och ta fasta på vad jag behöver. Nu är ju jag – efter att jag har fått vara lite ledsen – en kvinna som tänker: when life gives you lemons – make lemonade. Jag är till och med en sådan kvinna som gillar citroner – som du redan har sett i mitt stilleben med amaryllisen ovan. 🙂

Så nu har jag tagit fram nästa material som jag älskar men inte använt på länge; äggtempera. Jag har ju till och med ett par dagar kvar på lovet för att hinna upptäcka om det här är ett material jag fortfarande kan använda. Samtidigt letar jag efter en ny kollega som inte ännu är allergisk mot sitt arbete medan jag återvänder till mina digitala yttryck.

Än så länge kan jag känna glädje i att skriva lite på bloggen och måla lite digitalt… Citronsaft!

SparaSpara

SparaSpara

Att göra nya saker

Just nu håller jag egentligen på att uppdatera min webbplats. Jag gör det för att jag har en distanskurs i projektarbete och i kursen ingår att deltagarna ska göra sin egna webbplats och använda den som en del i utvecklingen av sitt projekt och kanske sitt liv som arbetande konstnär. Jag har varit sorgligt lite engagerad i min egen webbplats under året som har gått. Det är svårt att entusiasmera deltagare när de befinner sig på distans.

För att engagera i min undervisning, så använder jag ateljésamtalet som samtalsforum. Som lärare på distans så undersöker jag om man med framgång kan lyfta ut ”ateljésamtalet” och låta det ske på distans. Hur gör man det? Är det bara skrivna samtal? Är det samtal via telefon eller Skype? Finns det fler sätt? Hur ser man enklast bilderna som man ska diskutera? Hur gör jag om jag ska göra en snabb skiss och tala om komposition samtidigt? Hur gör jag om deltagaren inte kommunicerar eller delar med sig?

Jag har inte hittat någon litteratur som täcker in ateljésamtalen i distansundervisningen, men jag har hittat böcker som handlar om att engagera distanselever.

Böckerna jag hittat är skrivna av Rita-Marie Conrad och J. Ana Donaldson och de heter: Engaging the Online Learner – Activities and Resources for Creative Instruction och Continuing to Engage the Online Learner – More Activities and Resources for Creative Instruction. Båda finns att köpa för en billig penning som e-böcker, om du är intresserad.

bild på böcker

Efter att ha skumläst en smula ser jag att de här författarna skriver att många gånger hänger det på att engagera deltagarna så att de både blir självgående och sedan börjar samarbeta på distans. De fortsätter med att ge exempel på övningar som hjälper till att göra detta: allt ifrån så kallade ”isbrytare” till övningar som leds helt och hållet av deltagarna själva. Både asynkron och synkron undervisning. Detta stämmer mycket väl överens med vad som är bra i ett klassrum.

De skriver också att på distans lär man sig bäst tillsammans eftersom man i grupp får många ingångsvinklar på ett område. Kan man sedan koppla verklig erfarenhet och aktivitet till reflektion så blir lärandet mer genomgripande. Ju fler idéer och tankar deltagarna delar med sig desto större engagerat lärande. Man lär sig bäst när man konstruerar sitt eget lärande. Det är också en orsak till varför ateljéundervisning kan fungera så bra.

Det här är ingen nyhet för folkbildningen, i alla fall tycker jag att det är just det här vi håller på med – engagemang i både Närundervisning och Distansundervisning. Tänk att forskare i USA har upptäckt samma sak!

Hur kan jag nu entusiasmera mina deltagare till att börja publicera sig på webben och att tycka att det är roligt? Paradoxalt nog så är många konstnärer rätt introverta och att i det läget våga skriva eller dela med sig av konstnärliga processer kan vara närapå oöverstigligt. Det har förmodligen mer med attityd och ”grit” att göra. Lite jävlar anamma och fokus och några dagar senare så är jag rätt nöjd med grunden till min nya webbplats. Hade det inte varit för en deltagare så hade jag inte hittat den här behändiga gratis-mallen på WordPress heller.

Jag gör saker för att lära mig hur man gör dem, inte för att jag kan. Nu gäller det att få andra att våga göra samma sak.

Asociala medier

Jag har gjort det onämnbara. Jag har avslutat mitt Twitterkonto. Jag har sagt upp mitt Facebook-konto. Det här är två konton som kräver en viss insats från mig; jag behöver med jämna mellanrum gå ut på nätet och se vänners och bekantas aktivitet eller respons på min aktivitet. Dessutom ska jag se annonser som är ”utvalda” för mig.

 

Phu.

Eftersom jag gillar teknik, men avskyr reklam, så är valet lätt. (Jag såg också filmen The Net med Sandra Bullock och nu The Circle som tog sociala medier till en helt ny nivå… hu.) Jag tog ett asocialt beslut; jag skar ner på mina sociala medier.

Du som läste mina inlägg på Facebook har sett att jag har KonMari:at sen sommaren. Det betyder att jag rensar ut saker jag inte har glädje av. Det är lätt när det gäller skor, kläder och gamla lakan. Det är till och med lätt när det rör böcker.

Det är svårare när det rör människor, eller ger intryck av att det rör människor. Någon i min vänktrets sa: det är som att slänga ut sin adressbok. Men vet du. Jag har en adressbok och där finns mina vänner. Både i analog och digital form.

Vi har blivit så upptagna med marknadsföring av oss själva; syns du inte så finns du inte. Nå jag finns – det är till och med lätt att hitta mig. Jag har en blogg. Jag nätverkar på LinkedIn. Jag behåller till och med mina konton på FlickR, Pinterest och YouTube eftersom jag där delar det jag delar här: film, tips, konst och foton.

Jag mejlar och skickar flyttkort när jag flyttar. Jag behåller min mejl. Du når mig där, om du vill.

Jag finns också i levande livet; eller IRL. Träffa mig här.

Bild&Konst

Nu är det dags för ett nytt läsår och som lärare går jag in i en helt ny växel. Vad vill jag med året? Vad vill jag vara entusiastisk över? Hur gör jag för att lära ut och hur gör jag för att deltagarna ska lär in? Hur gör jag praktik av teorin?

bild på sandstrand på kvällen
Folkhögskolan i kvällssol

Det är lätt att bli entusiastisk på en folkhögskola. Jag har tur och trivs med mitt jobb.

I år kommer utmaningen av att göra flera saker samtidigt. Hur gör jag för att sprida material på ett bra sätt till flera klasser. Det är här min webbplats kommer in.

I flera år har jag tänkt att här ska jag lägga allt fiffigt, utvecklande och bra jag har hittat kring mitt ämne. Det är här jag delar av mig av mig som bildlärare. Du kommer att hitta det under kategorin bildochkonst om du är elev/deltagare och kategorin bildpedagogen om du är lärare. Vissa är samma oavsett vilken kategori du tillhör.

Jag hoppas att de uppgifter och insikter jag delar med mig av kan inspirera ditt eget kostnärskap och lärarskap. Det börjar idag! Carpe Diem.

Lov med färg

Vi har påsklov och jag sitter hemma och njuter av att kunna göra ingenting långa perioder. Jag gillar att jag kan göra lite jobb också, utan att bli avbruten och just nu så har vi en provapåvecka för distanskursen. Det ger mig tid att fundera på upplägg och pröva verktyg på webben som jag inte prövat förut.

Mellan tiden jag gör ingenting eller jobbar så är det färgerna som drar. Har några grunder som jag ska måla färdigt. Bilderna som vill bli pockar på och jag får se hur jag ska få fram dem. Just nu är det gröna grunder och bilderna vill bli rosa och orangea och jag har ingen aning om varför just de färgerna vill vara med. Det ska bli spännande att se vad som blir till slut.

Bild på mitt arbetsrum
Mitt kreativa rum